Jag har bytt blogg, HÄR hittar ni mig nu!




















torsdagen den 5:e mars 2009

Småsaker glöms bort...

Det som var så viktigt för bara en vecka sedan känns obetydligt
Tidigare problem känns så meningslösa
Små irritationsmoment som man förstorat upp till gigantiska proportioner blir kära minnen
Ingen har någonsin kommit under skinnet på mig som denna gubbe
Både på gott och ont
Småsakerna, irritationerna, problemen glöms bort,
men han kommer aldrig att glömmas





Fler TorsdagsReflektioner hittar du här;

.

14 kommentarer:

Pz2 sa...

Personer i sin närhet påverkar en mer än man vill och tror...

AnnaKK sa...

Lika sant som det var sagt... Vårda minnena ömt nu! :-)

Pumita sa...

Det var en viktig reflektion, likaså att vi inte glömmer bort att berätta för de här personerna vad de betyder för oss. Ha en fin dag!

Kerstin sa...

Så fin tolkning. Minnena kan ingen ta ifrån en och det är en trygghet för oss.
Ha en fin dag och sköt om dig.

Ulrica sa...

Ta hand om dina minnen och var inte hård mot dig själv. Må gott.

Trebarnsmamman sa...

Ta hand om dina minnen, de är dem som berikar oss och ger oss livserfarenhet!

Anette sa...

Oj, nu har jag suttit en stund och läst ifatt mig hos dig.............Tråkigt det som hände din svärfar. Men du får inte känna någon skuld i det inträffade. Man väljer själv sitt liv och får ta konsekvenserna av sina val. (vilket är lättare sagt än gjort, jag VET). Men nog får man sig en tankeställare när livet tar en annan vändning, småsaker som man brukar reta sig betyder plötsligt inget alls........
Kram Anette

Anna Liffen sa...

...och så tror jag att det är viktigt att inte lägga en alltför stor skuld på sig själv. Man gör så gott man kan/kunde. I efterhand sitter man och bannar sig själv för allt man kunde ha gjort bättre, men det är inte alltid hälsosamt att låta den där skulden trycka ner en. Jag förlorade någon mycket kär förra året. Han ringde mig kvällen innan. Jag orkade inte svara, tänkte att "nä, jag ringer imorgon". Då var det för sent, och helvete vad det sved, men jag tror att han ändå visste att jag älskade honom och allt det där. Ibland är livet grymt, bara.

Väldigt vackert skrivet om minnena.

Anna

Linda sa...

Ja men så är det med det mesta i livet. Människor påverkar oss otroligt mkt på gott och ont.
Och visst tänker man väldigt mkt sånt när nån går bort.

Skickar massor av kramar till er

elena cn sa...

Vad fint du skriver! Du har ett gott hjärta du!

Lotta sa...

Jättevackert!

Monica ♥ sa...

han är säkert med er med, han kanske kommer på besök :=) du hade väl flera "spöken" hemma?
KRAM på dig minnenär fint berätta en massa för Malcom

whatthefuckdotcom sa...

Monica: Jag har hållit utkik efter gubben man han har inte kommit ännu, men han gillade att skrämma mig så han kommer nog och hälsar på när jag är mindre beredd ;)

Anonym sa...

Vila i frid Pappa!
Fina ord du skriver i detta inlägg!
Hoppas ni har det bra!
Kram från äldsta dottern Elin!

bloggstarts TopplistaBloggRegistret.seBloggar av mammor och gravida Humor TopplistaBlogg listad på Bloggtoppen.se Superblog.se Bloggar - Topplista Allmänt bloggar Page Rank Checker Free PageRank Checker Twingly BlogRankVisitkortBloggplusNyligenTwinglyNyligen
Online